Historien bakom de ädla metallerna

Guld, silver och platina är de grundämnen som räknas till de ädla metallerna. Grundämnena är uråldriga och bildades tillsammans med vår sol en gång då atomer föll sönder och bildade en superhet, elektriskt laddad plasma som antände fusionseldar. Denna plasma är det stoff som stjärnor är gjorda av och metallen i våra vigselringar är en del av detta stjärnstoff. En kärleksgåva av stjärnstoff – det är en överväldigande tanke. Även om guld i sig närmast saknar praktiskt nyttovärde har den lysande och ickeoxiderande metallen alltid värderats högt. Metallen har använts i tusentals år i smycken, dekorationer och mynt. De flesta kulturer förknippar guld med solen. I Aztekernas rike dyrkades guldet som heligt, men även hos oss i kristenheten har guld setts som en symbol för det fullkomliga och för ljuset från himmeln.

Guld är lättarbetat, slitstarkt och det populäraste materialet för infattningar av ädla stenar. Guld kan inte missfärgas och kan stå emot angrepp av syror. Rent guld har den karaktäristiska guldgula färgen men är alldeles för mjukt att använda till smycken. Därför legeras guldet med andra material som silver, platina eller nickel för att få antingen gult eller vitt guld. En legering med koppar ger rött guld och en legering med järn ger en blå ton. Guldhalten definieras som andelen rent guld och anges i karat (k), där 24 karat är rent guld. I smycken går karathalten från 9, 14, 18 till 22 karat. I Sverige används närmast uteslutande 18 karats guld till smycken, i såväl gul- som röd- som vitguld.

Silver värderades under medeltiden nästan lika högt som guld. Nyupptaget eller polerat har det en blank silvervit färg och metallglans, men vid kontakt med syre oxiderar ytan. Detta tillsammans med att rent silver är för mjukt att använda i smycken gör att materialet legeras med andra metaller eller ges ett överdrag av guld. Silver används mer till prydnadsföremål och enklare smycken eftersom det inte håller för de krav som ställs på en vigselring. I de flesta kulturer förknippas silver med månen.

Platina är den mest sällsynta och värdefulla av de ädla metallerna. Platina missfärgas inte som silver, är tyngre än rent guld och dubbelt så tungt som silver. Platina har använts i tusentals år och är silvergrått, gråvitt eller vitt till färgen. Först efter 1920 kunde juvelerarna nå de 1 773 grader Celsius som krävs för att smälta platina. Därför ser vi knappast några platinasmycken med infattningar för tiden innan 1920. Platina med slipade diamanter passar utmärkt tillsammans eftersom färgerna går så fint ihop.